Snabbgenomgång

Det är minst sagt på tiden med ett nytt blogginlägg. Det senaste gjordes för fyra månader sedan, och givetvis har det hänt en hel del här på andra sidan jorden. Sommaren har passerat, och vi är nu en bra bit in på hösten. Det innebär lite lägre temperaturer och lite mer ostadigt väder. I natt hade vi ett riktigt åskväder med kraftigt regn som gjorde det svårt att sova under plåttaket. Men på det hela taget är klimatet fortfarande rätt behagligt och vattentemperaturen är närmare tjugo grader. 

Den största skillnaden mot tidigare är nog att det börjar kännas så 'normalt' att bo här att vi inte tänker så mycket på vilket äventyr vi är på - det är därför vi inte bloggat så mycket på sistone.

Här kommer i alla fall några bilder som är tagna sedan sist:

Det första temat är förstås vatten.

Viggo solar

Delfiner vid vår båt under en fisketur

Viggo och pappa kör båt

En liten hammarhaj som vi fångade på långrev från stranden. Den fick simma tillbaka hem igen.

Tre späckhuggare som simmade förbi alldeles utanför huset

Sanna surfar...

...bättre än...

...vissa andra i familjen.

Men jag är nöjd med att kunna stå upp i alla fall!

I mars kom pappa/farfar Sven på besök. Det firade vi med att hyra en husbil och åka på en liten turné på nordön.

Första fikapausen, vid Lake Rotoma

På besök i Napier, där husen efter en stadsbrand byggts upp i enhetlig Art Deco-stil. Här den gamla brandstationen.

En vingård i närheten av en av våra övernattningsplatser. Där åt vi en helt fantastisk middag med tillhörande viner.

Nu blev ni allt hungriga, va?

Craters of the Moon - ett område med hög geotermisk aktivitet. Det ryker och pyser ur marken överallt. Doften av ruttna ägg kan man dock klara sig utan.

Fritid har vi ju rätt gott om, och vi försöker använda den till att röra på oss. Man gör ju vad man kan...

'

Vi har flyttat också. Vårt gamla hus låg lite för långt från stan, och dessutom var det till salu med återkommande visningar och den osäkerhet som det medför. Efter lite letande hittade vi ett hus precis vid stranden och minst tio minuter närmare stan med bil - helt perfekt. Här skulle vi kunna bo för evigt.

Tyvärr börjar det här äventyret gå mot sitt slut. Sanna och barnen flyger hem i slutet av maj för att hinna gå på Ivans studentfirande. Min semester räckte inte till, så jag får stanna en månad till innan jag flyger hem. 

Det skall bli kul att träffa alla vänner igen, men det känns vemodigt att lämna detta underbara land. Någon gång hoppas vi komma tillbaka hit, men just nu är det andra äventyr som hägrar.

Ännu en månad (drygt)

Gott nytt år allihop!

Det är nu bara ett par dagar kvar innan vi tillbringat ett halvår här i Whakatane och Nya Zeeland. Tiden går verkligen otroligt fort. December är den första riktiga högsommarmånaden här, vilket förstås är väldigt konstigt för oss nordbor.

På självaste Anders-dagen (som inte braskade direkt) gick vi med vårt stora kompisgäng på senaste Bond-filmen "Skyfall". Biobesöket föregicks av restaurangmiddag, och självklart förväntades man komma i temaklädsel.

Bond - eller var det Skönheten och Odjuret?

Redan i mitten av november såg vi de första tecknen på julens antågande i affärernas skyltning. Ingen större skillnad mot hemma alltså. Utom att det är lite knepigt att se julgranar och smällkarameller när man själv går klädd i shorts och flipflops.
Christmas in the Park är en årligen återkommande familjetillställning här i Whakatane, och självklart gick vi dit. Jag var dock jour, så besöket blev ganska kort. Viggo fick i alla fall leka lite.

Ivan kommer!

Så kom han då äntligen - den förlorade sonen. Bara sådär ett dygn försenad efter en femtiotre timmar lång resa.

Gissa om mamma längtat!

Vi gjorde så gott vi kunde för att bjuda på så mycket Kiwi-liv som möjligt. Mycket tid tillbringades förstås vid vattnet.

Precis som mamma en medfödd talang för surfning

Lådbilsrace i Rotorua kan man inte heller få för mycket av. Eller som deras egen reklamslogan lyder - "Once is Never Enough!"

God Jul!

Så vad gör man då en julafton i Nya Zeeland? Badar och surfar så klart!

Ovanligt julkort

Efter vattenlekarna ordnade vi faktiskt en liten jullunch hemma med en del traditionella inslag. Det fanns både griljerad skinka, Janssons frestelse, två sorters sill och köttbullar.



Någon Kalle Anka blev det inte, men efter maten kom i alla fall tomten.

Södra halvklotets sötaste!

Juldagen är ju egentligen den stora helgdagen i den anglosaxiska världen, men här i Nya Zeeland tar man inte så allvarligt på sådant. Så vi samlades med alla våra vänner för en mycket uppsluppen samvaro ute på landet. Det bjöds bland annat på "Flygande matta" - alla barn åkte på en bit heltäckningsmatta som drogs efter en traktor. Väldigt kul, det tyckte även en del av mammorna...



Ivans sista dag hos oss var tyvärr lite regnig, men den blev ändå härlig. Vi åkte till Tarawera Falls - ett stort vattenfall inte så långt härifrån. Det var faktiskt den första plats vi besökte när vi kom hit, och även då regnade det. Dock var det kanske tjugo grader varmare den här gången, så vi kunde till och med bada nedanför vattenfallet. En häftig upplevelse. Vattnet var förvånansvärt nog riktigt varmt.





Även nyårsaftonen var en klart annorlunda upplevelse. Självklart tillbringades den utomhus alldeles bredvid vattnet. Fyrverkerier blev det i alla fall. Och en stor brasa av drivved på stranden.



När man tröttnar på att bada i havet hela tiden (det har vi nog inte gjort än), åker man i stället till någon av de stora sjöar som finns lite inåt landet. Igår tillbringade vi större delen av dagen vid Lake Rotoma tillsammans med några vänner. Fantastiskt vackert, med varmt och kristallklart vatten. Vi åker nog tillbaka nästa gång vi inte orkar surfa mera.









Hoppas ni alla haft en riktigt god jul och att det nya året börjat bra. Vi påbörjar nu andra halvan av vårt år här i Nya Zeeland och vi lovar att försöka uppdatera vår blogg lite oftare. Några andra nyårslöften blir det inte.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

När man bor här i Nya Zeeland är det inte mycket att välja på - man måste tillbringa en stor del av sin tid i och på vattnet. Vi försöker anpassa oss så gott vi kan. Dagarna blir varmare och varmare och vädret allt mer stabilt. Nu var det ganska länge sedan vi hade mer än en kort regnskur.
Den dominerande vattensporten här är surfning, inte så konstigt när man bor vid en av landets bästa surfstränder. Sanna har ju redan kunnat stå på brädan ett tag, medan vi andra haft varierande framgång.

Idag var det i alla fall min och Emmas tur att få en lektion av traktens legendariska surfare - "Beaver", en kille som lever på stranden sex månader om året och livnär sig helt och hållet på att surfa. Han lyckades till och med få mig att stå upp på brädan och åka hela vägen in till stranden. Emma var, liksom sin mamma, en naturbegåvning och imponerade stort på alla. Det var i alla fall helt fantastiskt kul. Bildbevis finns tyvärr inte eftersom lektionen var helt oplanerad, men jag tror att jag såg ut ungefär så här:

I går tog vi en promenad till Otarawairere Bay, en liten havsvik alldeles intill surfstranden, men på andra sidan av en hög klippa. Det är en plats som är så vacker att den inte går att beskriva. Nästan helt skyddad från vind och med en strand bestående helt och hållet av snäckskal i olika stadier av finfördelning.

Tack vare de höga klipporna runt omkring kan man inte se minsta spår av civilisationen, trots att det bara är ett par kilometer in till staden. Det sägs att man spelat in åtminstone ett par av de klassiska piratfilmerna här (ni vet när piraterna ankrat sitt skepp i en skyddad vik för att undkomma förföljare eller gräva ner en skatt). Sant eller ej, det ger en liten vink om hur platsen ser ut.
På eftermiddagen gick jag ner till vår egen lilla havsvik nedanför fönstret och satte ut en lina med några agnade krokar på. Det tog inte mer än en minut innan jag fick napp. Något stack iväg med en fart och kraft som jag aldrig varit med om tidigare. Jag var helt säker på att linan skulle gå av, men till slut lyckades jag ta kontrollen och styra in fångsten på grunt vatten för att se vad det var. En stor stingrocka! Jag tackade för god match och lät den simma tillbaka ut i vattnet.

Fiskelyckan har inte varit något vidare så här långt. I fredags tillbringade jag en hel dag på havet med att fiska och dyka. Det blev bara fyra ganska blygsamma fiskar att filéa. Höjdpunkten var dock fångsten från dykningen:

Lite smör, vitlök och sweet chili senare:

Mums!

Grannarna bjöd in oss på helt spontan knytkalasmiddag, så vi tog med vår fisk och våra skaldjur och hade en fantastiskt trevlig kväll.

Det har inte bara varit vattensport. Vår fina Emma har haft stora framgångar i tennis. Sedan hon började spela har klubben varit obesegrad i det pågående seriespelet, och förra helgen vann hon regionmästerskapet för high school - både singel och dubbel! Inte illa.

Viggo har också sportat utanför vattnet. Han har börjat träna karate. Så här ser hans "fighting face" ut.

Han behöver nog träna lite på det...

I skolan har det varit friidrottsdag. Alla barnen visade stort engagemang. Viggo tävlade i bland annat höjdhopp och löpning.

Det gick ganska bra. Men det viktigaste är ju inte att vinna utan (i Viggos egna ord) "att man har på solkräm!"