Det är minst sagt på tiden med ett nytt blogginlägg. Det senaste gjordes för fyra månader sedan, och givetvis har det hänt en hel del här på andra sidan jorden. Sommaren har passerat, och vi är nu en bra bit in på hösten. Det innebär lite lägre temperaturer och lite mer ostadigt väder. I natt hade vi ett riktigt åskväder med kraftigt regn som gjorde det svårt att sova under plåttaket. Men på det hela taget är klimatet fortfarande rätt behagligt och vattentemperaturen är närmare tjugo grader.
Den största skillnaden mot tidigare är nog att det börjar kännas så 'normalt' att bo här att vi inte tänker så mycket på vilket äventyr vi är på - det är därför vi inte bloggat så mycket på sistone.
Här kommer i alla fall några bilder som är tagna sedan sist:
Det första temat är förstås vatten.
 |
| Viggo solar |
 |
| Delfiner vid vår båt under en fisketur |
 |
| Viggo och pappa kör båt |
 |
En liten hammarhaj som vi fångade på långrev från stranden. Den fick simma tillbaka hem igen.
|
 |
| Tre späckhuggare som simmade förbi alldeles utanför huset |
 |
Sanna surfar...
|
 |
| ...bättre än... |
 |
| ...vissa andra i familjen. |
 |
| Men jag är nöjd med att kunna stå upp i alla fall! |
I mars kom pappa/farfar Sven på besök. Det firade vi med att hyra en husbil och åka på en liten turné på nordön.
 |
| Första fikapausen, vid Lake Rotoma |
 |
| På besök i Napier, där husen efter en stadsbrand byggts upp i enhetlig Art Deco-stil. Här den gamla brandstationen. |
 |
| En vingård i närheten av en av våra övernattningsplatser. Där åt vi en helt fantastisk middag med tillhörande viner. |
 |
| Nu blev ni allt hungriga, va? |
 |
| Craters of the Moon - ett område med hög geotermisk aktivitet. Det ryker och pyser ur marken överallt. Doften av ruttna ägg kan man dock klara sig utan. |
Fritid har vi ju rätt gott om, och vi försöker använda den till att röra på oss. Man gör ju vad man kan...
'
Vi har flyttat också. Vårt gamla hus låg lite för långt från stan, och dessutom var det till salu med återkommande visningar och den osäkerhet som det medför. Efter lite letande hittade vi ett hus precis vid stranden och minst tio minuter närmare stan med bil - helt perfekt. Här skulle vi kunna bo för evigt.
Tyvärr börjar det här äventyret gå mot sitt slut. Sanna och barnen flyger hem i slutet av maj för att hinna gå på Ivans studentfirande. Min semester räckte inte till, så jag får stanna en månad till innan jag flyger hem.
Det skall bli kul att träffa alla vänner igen, men det känns vemodigt att lämna detta underbara land. Någon gång hoppas vi komma tillbaka hit, men just nu är det andra äventyr som hägrar.
'
