Våren har snart passerat, och det märks att sommaren är på väg. Det blir längre och längre perioder med bra väder och varma vindar. Vi tar varje tillfälle (och det finns många) att komma ut och njuta av alla möjligheter som klimatet och omgivningarna ger oss. Än så länge har vi inte gjort några längre resor i landet, det finns fortfarande så mycket kvar att upptäcka i närområdet.
Bärplockningssäsongen har börjat och en resa till en "berry farm" är obligatoriskt för varje barnfamilj. Förutom att plocka jordgubbar, björnbär och blåbär kan man förstås äta lokalt producerad glass. Mums!
Här i Nya Zeeland verkar det vara i stort sett omöjligt att anordna någon form av fest utan att ha ett tema. Vi har tidigare skrivit om Titanic-festen som vi var på i augusti. Sedan verkar pirater ha kommit på modet. Först på grannpojkens födelsedagskalas.
Sedan på ett mer "vuxet" kalas med hemmafruarna.
Och nu senast blågult tema på en avskedsfest för en annan svensk familj här i Ohope. Passande nog var det en utomhusfest och vädret var som en typisk svensk midsommar - ösregn blandat med strålande sol.
Vår lilla båt, "HMS BB Baggins" har varit på sin jungfruresa. Det gick alldeles utmärkt, men särskilt mycket fisk blev det inte den gången. Däremot lyckades vi få en ordentlig fångst musslor genom att dyka på en närbelägen klippa. Det enda felet med musslorna var att de var så stora att jag bara orkade äta fem stycken.
Den enda aktivitet som vi hade bokat redan innan vi lämnade Sverige var Auckland Marathon den 28 oktober. Meningen var att jag skulle springa hela loppet och Sanna kvartsmaran. Tyvärr skadade ju Sanna knät för ett par månader sedan, så hon har inte kunnat springa alls. Det har däremot jag, och träningen har gått riktigt bra. Jag följde mitt program som jag planerat och räknade med en bra tid. Med tre veckor kvar till loppet kom bakslaget - en riktig influensa. Hög feber, hosta och ett par dagar helt utslagen i sängen när jag skulle tränat som mest. Inte ett enda löppass blev det de sista veckorna, och så sent som kvällen innan lutade jag åt att ställa in. Men vi hade redan rest till Auckland, så jag bestämde mig för att åtminstone ta mig till starten. För att komma i tid var jag tvungen att ta en färja från centrum kl halv fem - på morgonen! Loppet startade klockan 6.10. För att göra en lång historia kort så tog jag det väldigt, väldigt lugnt och lyckades ta mig i mål. Den officiella tiden, 4:46, var nästan en timme längre än mitt mål, men efter omständigheterna är jag ändå väldigt nöjd med att ha tagit mig i mål på mitt första maraton.
Vi stannade över natten i Auckland och gick dagen efter till Rainbow's End, Nya Zeelands största nöjespark. För oss med Liseberg och Gröna Lund att jämföra med var det lite av en besvikelse. Det påminde mer om en något finare variant av Axels tivoli. Regnigt var det, men humöret var ändå på topp. Och vi slapp köa.
Viggo har börjat i "Surf Life Saving", där barnen lär sig hur man beter sig i och på vattnet. De äldre barnen får också lära sig att hjälpa nödställda i vattnet och patrullerar sedan under turistsäsongen. Baywatch på riktigt, kan man säga.
Den gångna helgen har bjudit på en riktig försmak på sommaren med klarblå himmel och stark sol. Lördagen tillbringade vi vid och på vattnet nedanför vårt hus. Jag har varit jour, men det är inte så betungande när man kan tillbringa tiden så här:
Idag gick jag och Emma upp tidigt för att ta en båt ut till White Island - en ständigt aktiv vulkan som ligger inom synhåll, c:a fem mil från land.
Syftet var att dyka i de klara vattnen runt ön och att fånga några sådana här:
Det blev två bra dyk, men på grund av kraftig sjögång och strömmar var det svårt att komma åt i de trånga hålor där havskräftorna gömmer sig. Vi kom hem tomhänta men ändå nöjda med dagen.
Ha det så bra i vintermörkret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar