Det är kul att åka fort - men dyrt ibland

Igår var vi på dagsutflykt till Rotorua, c:a tio mil från Whakatane. Hela den här delen av Nya Zeeland är vulkaniskt aktiv, men i Rotorua märks det lite mer, för där vilar en tung svaveldoft - inte helt angenäm - över hela omgivningen.
Det var dock inte för doftens skull vi åkte dit. Rotorua har många attraktioner, men den här gången valde vi Skyline. Det är en amläggning en bit upp på sluttningen av ett berg. Man tar sig dit med en linbana med gondoler.
Väl uppe på toppen började vi med buffélunch i restaurangen. Prissättningen är lite kul. Barn betalar en dollar per år som de fyllt. Så Viggo fick betala fem dollar och Emma fjorton. Tyvärr (än så länge) gällde det inte oss vuxna. Vi hade tjänta åtminstone några dollar på samma affär...

Fönsterbord med utsikt!

Efter maten var det dags för huvudattraktionen - The Luge. Det är ett slags lådbilar som man åker med utför backen ner från berget. Det går så där lagom magpirrande fort och är rent ut sagt askul!

Emma

Anders och Viggo

Upp åker man med en klassisk sittlift.

Och sedan är det dags att åka ner igen!

Stackars Sanna har gjort illa sig i knät, så hon kunde tyvärr inte åka den här gången. Men det lär bli fler besök till Skyline. Vi har nämligen köpt årskort.

Att åka fort är ju som sagt kul. Tyvärr inte lika kul alla gånger. På vägen till Rotorua blev jag stoppad av polisen för fortkörning. Det var första gången någonsin. Precis som alla andra Nya Zeeländare var polisen jättetrevlig. Bötesbeloppet, cirka fyrahundra kronor, var heller inte tillräckligt för att förstöra en i övrigt mycket bra dag.

Idag har det varit vackert väder här i Ohope. Jag fick till en långrunda på 20 km. En del av vägen gick genom en hage full med ungtjurar. De sprang undan när jag kom, men stannade ibland och tittade surt på mig. Det var faktiskt en aning läskigt. Jag har visst lite koskräck...

På eftermiddagen gick jag med Viggo till hamnen och fiskade lite, men det blev inget napp. Vi får försöka igen en annan dag. Emma har mest jobbat med en uppsats till skolan och stackars Sanna har fått stanna hemma med sitt onda knä. Hoppas det blir bättre snart.

En vanlig måndag

Idag hade jag ledigt hela dagen efter en lugn helgjour. På morgonen hämtade min arbetskamrat Lee upp mig och vi åkte hem till honom för att förbereda min första fisketur i Nya Zeeland. Lee har en fiskekajak (med ekolod, tre spöhållare och allt annat man kan behöva). Vi lånade ytterligare en kajak av grannen och sedan gav vi oss ner till stranden.

Efter att ha bytt om till våtdräkt och packat kajakerna satte vi av ut genom de brytande vågorna. Som den nybörjare jag är lyckades jag kapsejsa redan efter hundra meter. Jag blev blöt, men kunde ta mig upp i kajaken och paddla vidare. Tyvärr tappade jag kameran som jag hade i en plastpåse i fickan på flytvästen, så någon mer fotodokumentation blev det inte.
Väl ute till havs gick det bättre och vi ankrade upp några kilometer utanför land. Där fiskade vi några timmar med olika typer av beten och lyckades få sammanlagt fyra napp. En riktigt fin snapper och en kahawai fick åka med hem. Den stora barracudan(!) fick åka tillbaka i vattnet utan några av våra fingrar i magen och det fick också en liten kahawai som får chansen att växa till sig inför nästa gång.

När vi varit ute ett tag märkte vi att havet och himlen ändrade karaktär och blev hotfulla, så vi vände mot land. I grevens tid, kan man säga. Strax därefter blåste det upp till storm och vi hann precis in i bilen innan det började ösregna.

Kameran då? Jo, när vi kom till bilen satt det en lapp på vindrutan (instoppad i samma påse som kameran legat i). Någon hade hittat kameran på stranden strax efter att vi gett oss av och tagit vara på den. Så några timmar senare hade jag fått tillbaks den, fullt fungerande.

Senare fick jag hjälp av Lee att filéa fisken, och vi åt nyfångad Stilla Havsfisk för första gången. Helt fantastiskt gott!

Snapper

Kahawai

Viggo har haft en spännande dag i skolan idag. Temat var olympiska spelen och olika länders kulturer. Barnen skulle komma klädda i något annat lands färger. För en gång skull var det en fördel att vara invandrare.

Under dagen fick barnen lära sig om hur det är att vara barn i andra länder och vad barn i fattiga länder önskar sig. De fick också göra teckningar och andra konstverk som är typiska för andra länder. Till lunch var det knytkalas med olika internationellt inspirerade maträtter. Viggo hade med sig köttbullar, förstås. Märkligt nog verkar kakor och godis vara nationalrätt i många andra länder...

På eftermiddagen hölls idrottstävlingar, tyvärr inomhus på grund av vädret. Viggo deltog i bordtennismästerskapen. Hellre än bra, kan man väl sammanfatta insatsen. Alla verkade dock ha kul, och de barn som visat upp mest sportsmannaanda fick medaljer.

I fredags firade vi Emmas 14-årsdag. Hon fick en longboard (en lång skateboard) av oss.

På kvällen hade vi några svenska vänner på besök. De hade med sig en jättegod tårta - en pavlova. För er som inte visste det är det en Nya Zeeländsk uppfinning. Australiensarna hävdar att det är deras recept, men enligt den allvetande skräphögen (Wikipedia) verkar det som om Nya Zeeland var först.

Emma hade fyra kompisar här på "sleepover" på lördagen, och fick fler presenter och ytterligare firande då. Vi tror att det var en ganska bra födelsedag.

I morgon kanske man måste jobba igen. Men inte för länge.

Två veckor går fort

Vi har verkligen kommit in i vardagen nu, så det blir lite glesare mellan inläggen.

En vanlig dag här i Ohope/Whakatane ser ut ungefär så här: Emma äter frukost. klär på sig sin fina(?) uniform och tar skolbussen till skolan. Jag äter frukost och åker buss, cyklar eller springer till jobbet. Sanna och Viggo äter frukost och åker sedan till Viggos skola. Nu för tiden är han ensam hela dagarna, så Sanna lämnar honom på morgonen. Sedan ger hon sig ofta iväg på någon träningsaktivitet eller rent socialt umgänge med andra mammor och väninnor här i Ohope. Sedan hämtar hon Viggo i skolan vid halv tretiden.
Emma brukar komma hem från skolan strax före fyra, och någon timme senare kommer jag hem. Efter middagen blir det läxläsning (märkligt nog har Viggo mycket mer läxor än Emma...) och sedan läggdags. Vi märker av att livet här är mer aktivt, för vi går nästan alltid och lägger oss tidigt på kvällen.

Vädret är fortfarande lite ostadigt så här mitt i vintern, och det regnar och blåser en hel del. Men varje vecka har det varit i alla fall några riktigt härliga dagar. Dessutom är det otroligt vackert här vid havet även när vädret är dåligt. Och efteråt.

Några saker har vi i alla fall hunnit med. Vi tog med oss Emmas kompis Carla och åkte på shoppingresa till Tauranga, en något större stad cirka en timmes bilresa härifrån. Där finns ett stort köpcentrum i klassisk stil med allehanda affärer. Inte så många som tilltalade pojkarna i familjen, men flickorna fick sitt lystmäte i alla fall. Ett annat syfte med resan var att hitta kostymer till balen som jag och Sanna skulle på veckan efter. Temat för balen var Titanic, vilket inte var helt enkelt att välja kläder till. Vi besökte tre butiker för maskeradkläder. Alla tre var tillfälligt stängda just den dagen! Så vi fick sänka ambitionsnivån och helt enkelt gå i någorlunda vårdad klädsel.

Foto: Viggo Sillén

Själva balen var fylld av trevliga människor, men man kunde inte hjälpa att känna att man förflyttats till ett högstadiedisco. Lokalen var en gymnastiksal, tillfälligt utsmyckad med svart papper på väggarna och ljusslingor i taket. Det var förresten tur att vi inte investerade en massa pengar i maskeradkläder - inte många andra hade gjort det. Dessutom varade festen för vår del inte så värst långt in på natten. Men trevligt var det och några nya kontakter knöts under kvällen.

Idag har vädret varit fantastiskt och jag har varit ledig hela dagen. I morse åt jag och Sanna frukost på ett café nere på stan och sedan gick vi och strosade en stund. När vi kom hem bytte vi om till träningskläder och tog en cykeltur på sanden längs hela Ohope beach och sedan tillbaka igen på vägen. 

Våra fantastiska grannar har erbjudit oss att när som helst få låna deras två kajaker som ligger vid vattnet nedanför huset. Så när Emma kom hem tog vi en liten tur. Det var premiär för Emma, och hon klarade det med bravur.

Vi fick också chansen att se vårt hus från vattnet.

Det lär bli fler turer framöver, särskilt när vattnet blir varmare. Man måste bara tänka på att kolla tidvattentabellen innan man ger sig ut, så att man inte måste paddla mot strömmen på vägen hem.

Nu är klockan över nio. Dags att sova.