söndag 26 augusti 2012

Det är kul att åka fort - men dyrt ibland

Igår var vi på dagsutflykt till Rotorua, c:a tio mil från Whakatane. Hela den här delen av Nya Zeeland är vulkaniskt aktiv, men i Rotorua märks det lite mer, för där vilar en tung svaveldoft - inte helt angenäm - över hela omgivningen.
Det var dock inte för doftens skull vi åkte dit. Rotorua har många attraktioner, men den här gången valde vi Skyline. Det är en amläggning en bit upp på sluttningen av ett berg. Man tar sig dit med en linbana med gondoler.
Väl uppe på toppen började vi med buffélunch i restaurangen. Prissättningen är lite kul. Barn betalar en dollar per år som de fyllt. Så Viggo fick betala fem dollar och Emma fjorton. Tyvärr (än så länge) gällde det inte oss vuxna. Vi hade tjänta åtminstone några dollar på samma affär...

Fönsterbord med utsikt!
Efter maten var det dags för huvudattraktionen - The Luge. Det är ett slags lådbilar som man åker med utför backen ner från berget. Det går så där lagom magpirrande fort och är rent ut sagt askul!

Emma

Anders och Viggo
Upp åker man med en klassisk sittlift.


Och sedan är det dags att åka ner igen!

Stackars Sanna har gjort illa sig i knät, så hon kunde tyvärr inte åka den här gången. Men det lär bli fler besök till Skyline. Vi har nämligen köpt årskort.

Att åka fort är ju som sagt kul. Tyvärr inte lika kul alla gånger. På vägen till Rotorua blev jag stoppad av polisen för fortkörning. Det var första gången någonsin. Precis som alla andra Nya Zeeländare var polisen jättetrevlig. Bötesbeloppet, cirka fyrahundra kronor, var heller inte tillräckligt för att förstöra en i övrigt mycket bra dag.

Idag har det varit vackert väder här i Ohope. Jag fick till en långrunda på 20 km. En del av vägen gick genom en hage full med ungtjurar. De sprang undan när jag kom, men stannade ibland och tittade surt på mig. Det var faktiskt en aning läskigt. Jag har visst lite koskräck...

På eftermiddagen gick jag med Viggo till hamnen och fiskade lite, men det blev inget napp. Vi får försöka igen en annan dag. Emma har mest jobbat med en uppsats till skolan och stackars Sanna har fått stanna hemma med sitt onda knä. Hoppas det blir bättre snart.



2 kommentarer:

  1. Ge Sanna en "kryapåsig-kram" från mig o när du ändå håller på så kan du väl oxå be henne skriva lite i bloggen om vad hon gör.
    Skulle vara så kul att läsa något från henne med, inte för att du skriver dåligt Anders (du är en hejare på det) men vill veta mer hur hon upplever N.Z, människorna, hennes sociala liv m.m.

    Jag saknar er båda väldigt mycket!!!

    Stor kram från Lotta Ly

    SvaraRadera
  2. Det där med lådbilar lät ju precis hur kul som helst!!! Synd om Sanna bara... Hälsa krya på sig! Försöker få frun att vilja flytta till nz btw och det verkar iaf inte hopplöst :) så kanske vi ses! Ha de gött!

    SvaraRadera