Vatten, vatten, bara vanligt vatten

När man bor här i Nya Zeeland är det inte mycket att välja på - man måste tillbringa en stor del av sin tid i och på vattnet. Vi försöker anpassa oss så gott vi kan. Dagarna blir varmare och varmare och vädret allt mer stabilt. Nu var det ganska länge sedan vi hade mer än en kort regnskur.
Den dominerande vattensporten här är surfning, inte så konstigt när man bor vid en av landets bästa surfstränder. Sanna har ju redan kunnat stå på brädan ett tag, medan vi andra haft varierande framgång.

Idag var det i alla fall min och Emmas tur att få en lektion av traktens legendariska surfare - "Beaver", en kille som lever på stranden sex månader om året och livnär sig helt och hållet på att surfa. Han lyckades till och med få mig att stå upp på brädan och åka hela vägen in till stranden. Emma var, liksom sin mamma, en naturbegåvning och imponerade stort på alla. Det var i alla fall helt fantastiskt kul. Bildbevis finns tyvärr inte eftersom lektionen var helt oplanerad, men jag tror att jag såg ut ungefär så här:

I går tog vi en promenad till Otarawairere Bay, en liten havsvik alldeles intill surfstranden, men på andra sidan av en hög klippa. Det är en plats som är så vacker att den inte går att beskriva. Nästan helt skyddad från vind och med en strand bestående helt och hållet av snäckskal i olika stadier av finfördelning.

Tack vare de höga klipporna runt omkring kan man inte se minsta spår av civilisationen, trots att det bara är ett par kilometer in till staden. Det sägs att man spelat in åtminstone ett par av de klassiska piratfilmerna här (ni vet när piraterna ankrat sitt skepp i en skyddad vik för att undkomma förföljare eller gräva ner en skatt). Sant eller ej, det ger en liten vink om hur platsen ser ut.
På eftermiddagen gick jag ner till vår egen lilla havsvik nedanför fönstret och satte ut en lina med några agnade krokar på. Det tog inte mer än en minut innan jag fick napp. Något stack iväg med en fart och kraft som jag aldrig varit med om tidigare. Jag var helt säker på att linan skulle gå av, men till slut lyckades jag ta kontrollen och styra in fångsten på grunt vatten för att se vad det var. En stor stingrocka! Jag tackade för god match och lät den simma tillbaka ut i vattnet.

Fiskelyckan har inte varit något vidare så här långt. I fredags tillbringade jag en hel dag på havet med att fiska och dyka. Det blev bara fyra ganska blygsamma fiskar att filéa. Höjdpunkten var dock fångsten från dykningen:

Lite smör, vitlök och sweet chili senare:

Mums!

Grannarna bjöd in oss på helt spontan knytkalasmiddag, så vi tog med vår fisk och våra skaldjur och hade en fantastiskt trevlig kväll.

Det har inte bara varit vattensport. Vår fina Emma har haft stora framgångar i tennis. Sedan hon började spela har klubben varit obesegrad i det pågående seriespelet, och förra helgen vann hon regionmästerskapet för high school - både singel och dubbel! Inte illa.

Viggo har också sportat utanför vattnet. Han har börjat träna karate. Så här ser hans "fighting face" ut.

Han behöver nog träna lite på det...

I skolan har det varit friidrottsdag. Alla barnen visade stort engagemang. Viggo tävlade i bland annat höjdhopp och löpning.

Det gick ganska bra. Men det viktigaste är ju inte att vinna utan (i Viggos egna ord) "att man har på solkräm!"