En dag på jobbet

Av de ungefär 400 eleverna på Ohope Beach School är minst 70 frånvarande pga sjukdom just nu. Tyvärr är vår lilla prins en av dem. Han har hög feber och är allmänt ynklig med värk i hela kroppen. Hoppas han blir bra snart så att han får komma tillbaka till skolan.

Idag har mamma Sanna bakat riktiga kanelbullar. Det var en härlig välkomnande doft att komma hem till. Kanske lite exotiskt här i Nya Zeeland. Nästan lika exotiskt som...

...lingonsylt! Idag kom budet med vår beställda sylt. Så nu gäller det bara att hitta den perfekta potatisen, sedan blir det köttbullar och potatismos!

Jag har en känsla av att åtminstone några som läser den här bloggen är intresserade av att veta lite mer om hur man jobbar som narkosläkare här i Nya Zeeland, så jag tänkte skriva lite om det. Övriga läsare får vänta till nästa inlägg för mer intressanta saker.

På sjukhuset här i Whakatane finns det för närvarande fem narkosläkare. Det finns en operationsavdelning med tre salar och en liten intensivvårdsavdelning med fem-sex platser som mest används till hjärtövervakning. Vi kallas bara till IVA som konsulter, t.ex. för att sätta artärnål eller stabilisera inför transport.

Själva arbetsveckan är indelad i sessioner. Varje session är fem timmar, eller en halv dag, lång. Det finns alltså teoretiskt tio sessioner på en vecka. Eftersom arbetsveckan här är fyrtio timmar jobbar man åtta sessioner, vilket innebär att man alltid har två halvdagar ledigt i veckan (oftast en hel dag). De övriga åtta sessionerna gör man något av följande:

• Ett pass på operationssal, en sk lista (operationsprogram)
• Tar emot på preoperativa mottagningen, där man träffar patienter (förhoppningsvis sina egna) inför kommande operation.
• Är dagjour och tar hand om konsultuppdrag och akuta operationer
• Har icke-klinisk tjänstgöring - ett annat ord för ledighet. I verkligheten är man alltså ledig en och en halv dag under en normal arbetsvecka... Allt utöver tre och en halv dag per vecka räknas som övertid.

När jag har en "lista" börjar dagen med att jag träffar patienterna som kommer till sjukhuset tidigt på morgonen. Jag stämmer av att patienten blivit informerad om anestesimetoden och att han/hon skrivit på ett medgivande där detta framgår. Ingen patient kommer in på operationsavdelningen utan att ha gett sitt skriftliga medgivande till både själva ingreppet och till anestesin.

Därefter går jag till min sal och förbereder för första patienten. Som narkosläkare drar man upp sina egna läkemedel och kontrollerar att allt finns på plats. Man har dock stor hjälp av en "anaesthesia technician" som alltid finns närvarande. En "tech" har gedigen utbildning inom anestesiområdet men är inte behörig att administrera läkemedel eller att ensam övervaka en patient under anestesi. 

När patienten kommer hjälps vi åt med att koppla upp, sätta nål och positionera patienten. Jag sprutar sedan läkemedel medan min "tech" håller mask. När alla läkemedel är givna är det egentligen meningen att jag skall ta över luftvägen, men de flesta "techs" är fullt kapabla att intubera eller sätta ner en larynxmask. 

All dokumentation görs av narkosläkaren, liksom alla inställningar av narkosapparaten, administration av läkemedel mm. 

Det är ett väldigt tydligt lagarbete runt patienten där alla är delaktiga, inklusive operatören. Allt känns väldigt effektivt och smidigt och som regel leder det till att operationsprogrammet är avklarat i god tid och alla kan gå hem. Jag brukar gå förbi avdelningen och titta till mina patienter innan jag lämnar sjukhuset. Oavsett anestesiform stannar patienterna bara på uppvakningsavdelningen i max en timme, oftast betydligt mindre. Det är också helt accepterat att köra in patienten på UVA med larynxmasken kvar, bara han/hon andas själv.

Skillnaderna mot arbetet i Sverige är inte jättestora, men det är väldigt kul att vara mer påtagligt delaktig i arbetet runt patienten. Överlag känns allting väldigt smidigt och lättarbetat. Givetvis beror det på att det är en liten enhet. Den enda lilla nackdelen är väl att man nästan aldrig träffar sina kollegor, eftersom de sitter på sina egna salar. Men vad gör väl det när man får dricka kaffe inne på operationssalen?

Notera kaffekoppen på kommoden! Knäplastik pågår på andra sidan skynket.