Den första kontrasten mot Sverige och Mälarsjukhuset kom genast. Jag hittade inte personalparkeringen, så jag ställde mig på besöksparkeringen så länge. När jag frågade vart jag skulle flytta bilen fick jag till svar att det behövdes inte alls. "Men parkeringsvakterna då?", frågade jag. "Äsch. De är inte så noga. I värsta fall får man en grön lapp på vindrutan där det står att man inte skall göra om det." Kanske något för Securitas att ta efter.
Sedan följde en rundvandring på sjukhusets samtliga, eller mer korrekt båda, avdelningar. Alla var väldigt glada och trevliga trots att det var måndag morgon. Vi passerade också säkerhetsavdelningen, som bestod av en gladlynt kvinna bakom ett skrivbord, för att ordna ID-foto åt mig. Hon hängde en blå duk över sin kontorsdörr och ställde upp mig framför den. På grund av den inte helt försumbara längdskillnaden mellan oss fick jag stå med knäna ganska ordentligt böjda medan hon letade efter rätt reglage på kameran. Förhoppningsvis syns det inte för mycket på bilden:
Efter det blev det lite obligatorisk dataundervisning. Man använder ett datasystem för att läsa inskrivningsanteckningar, epikriser, lab och röntgen. Mycket av anteckningarna görs dock för hand med papper och penna. Så även anestesianteckningar. Tur att man har en lättläst och tydlig handstil...
På eftermiddagen fick jag en kort rundvandring på operationsavdelningen och hälsade på personalen. Till min glädje visade det sig att jag kände igen all utrustning sedan tidigare (för de invigda: Datex ADU, Philips, SonoSite, C-Mac).
Den största chocken var schemat. I morgon heldag på operation, redan på torsdag dygnsjour. Introduktion?
Härligt :-) låter som ett trevligt gemytligt ställe. :-) / harry sirviö
SvaraRadera"Tur att man har en lättläst och tydlig handstil..."
SvaraRaderaLäkare som har detta är bara en myt. De rider enhörningar också!